Nytt år och nya möjligheter, det här året ska bli mitt år.. Är inte det en vanlig tanke som de flesta har inför det nya året? Jag har själv tänkte samma tanke i ett par år men för ett tag sen så slog det mig att varje år är mitt år och man kommer nog aldrig få ett år där det bara händer de saker som man själv vill ska hända. Det är som att man säger att man letar efter den perfekta saken, men vad är perfekt? Jag tycker att vad man än hittar som är “perfekt” så finns det en eller flera skavanker på det.
Året som har varit har varit mitt år delvis, eller kanske hela tiden? För motgångar möter man nog alltid.. Jag har t.ex. bott i Stockholm ett helt år med killen som får mitt hjärta att slå ett extra slag, jag fick ett jätte bra jobb och möjlighet att följa med på resor, haft sköna dagar med min familj och jag har fått se Håkan flera gånger.. De förväntningar jag har inför 2012 är att jag förhoppningsvis börjar plugga i höst, min syster flyttar till Stockholm (förhoppningsvis Sara också), vi ska se Coldplay i höst och förhoppningsvis åka på en utlansresa. Vi provar på nya vägar och ser om de leder oss någonstans.
Jag skulle kunna sätta upp flera mål som jag vill ha gjort innan 2013 men varför sätta upp för mycket mål om man inte klarat det hittills? Varför säga saker som man ska göra men sen inte gör det? En dag i taget brukar vara det allra bästa man kan göra.
ps. förresten, i måndags gick jag och gjorde något som jag velat göra i säkert 7 år men har inte gjort det för det är så otäckt, jag har skaffat linser och äntligen kan jag se konturerna på löven igen. Ni som vet förstår vad jag menar.
